Snabbhetens elegans

Jag ondgjorde mig i ett tidigare inlägg över snabbhetens otyg. Igår fick jag anledning att revidera min uppfattning något. 100- metersfinalen för herrar i OS. Usain Bolt. Elegant utan berg av muskler. Glidflygande över mållinjen. 9,69 sekunder.
Men ett hundrameterslopp är en annan sak än att stressa fram i vardagen utan mål. Tänk på det.

Svenskare än svenskan själv

Igår besåg jag sista delen av en finlandssvensk miniserie. Inget märkvärdigt med det. Men ändå märkvärdigt. Hur menar jag nu? Vi har alltså en finlandssvensk tv-produktion där alla talar svenska, visserligen finlandssvenska men ändock fullt begriplig svenska. Faktiskt mer begriplig än viss annan svenska. Vad upptäcker jag efter en stund? Jo den är textad. På svenska. Visst, det är bra för de som är hörselskadade, men de kan å andra sidan faktiskt välja textning som tillval.
Nåväl. Om det vore enbart att de textade vad som sades vore det ganska OK. Men de ändrade ord och emellanåt hela meningar.
Vad vill jag nu komma fram till med detta? Just inte till mycket annat än att konstatera att det är märkligt.