Det var en gång...

...ett år som tog slut liksom åren innan det hade gjort ända sedan kalendern i nuvarande form togs i bruk.
Vi tackar 2008 för föreställningen och arkiverar det under fliken
'År som inte var som de flesta och hade en märklig krisknorr på slutet'.

Mitt år sammanfattar jag med följande lösryckta ord:
förnärmad, lomhörd, glasögon, kär, okär, halt och relativt nöjd.
Närmare förklaring till ovanstående lämnas ej.

Jag är övertygad till visshet gränsande att 2009 kommer att medföra skratt, tårar, lomhördhet, öl, val och en hel del annat.

På återläsande nästa år mina bästa besökare!


.

Önskad osedd

Jag fastnade i soffan idag kanalhoppandes runt i mediasmeten. I ren och pur förvåning stannade kanalhoppandet på TV4 Film.
De visade en film jag inte sett. Och inte borde sett nu heller. Göta Kanal 2.

Min fråga till det samlade filmsverige är nu:
VARFÖR?
Hur kunde denna sörja till banalitet, infantilisering och surround-stereotypiska avskräde
ta sig förbi filmkonsulterna på SF?

Som tur var såg jag bara de sista 30 minuterna av eländet.
Tack och lov för det.


.

Förebild

Jag hörde ett reportage på radion där det diskuterades manliga förebilder.
Min fundering är om det inte snarare handlar om män som förebilder oavsett hur manliga de är.

Jag bara undrar...


.

Vem är du? Jag är döden II

Återigen har jag bistått en nära vän med en mortal tjänst. Jag har således dödat igen.
Jag har dräpt fyra ovälkomna tuppar. Med yxa. Inte kul. Fyra tuppar som mötte min vän yxan. Sen galte de icke mer.

Och jo det är sant att de sprattlar och springer även huvudlösa.

Även om jag hjälpt min vän med samma tjänst tidigare blir det aldrig annat än otrevligt. Tur är väl det.

Till svars

Imorgon bitti är det dags. Dags att skämmas. Dags att bli avklädd. Dags att få domen.
Jag skall ställas inför skranket och stå till svars för förmodat vårdslöst bilinnehav.
Just precis. Bilprovningen.

Önska mig och Vita Faran lycka till. Vi behöver det. Tror jag.

.

Händige Hans

Varför? Varför? Varför tror jag att jag en endaste liten enstaka gång kan skruva med bilen utan att drabbas av seriös ilska och blodvite? Jag anser mig vara en skapligt normalhändig man i mina bästa år med en del erfarenheter i bagaget som gör att jag kan ta mig för med diverse praktiska bestyr utan att det går åt skogen. Men när det gäller bilen gäller inte detta. Det vilar en förbannelse över denna best med fyra hjul.
Ikväll var det dags igen. Jag skulle byta en liten futtig detalj som jag tänkte skulle gå ganska snabbt (har gjort det förut). Men ack vad jag bedrog mig. Det tog 45 minuter och ett plåster på vänster pekfinger. Att jag aldrig lär mig.

.