fredag 29 maj 2009

Världens farligaste djur

Emellanåt funderar jag på hur det egentligen står till med oss människor.

Ikväll fick jag ytterligare belägg för att tillståndet hos vissa individer är kritiskt på gränsen till lobotomerat.
Vadan detta?
Jo. Jag begav mig ut på en stilla cykeltur i min omgivning. Men innan jag hunnit lämna min lilla täppa bryts den stilla kvällen av ett oroväckande ljud. En motorcykel. En crossmotorcykel. Får dessa framföras på allmän väg? Icke. Nog illa så. Den individ som denna kväll tagit beslutet att ta sin leksak på kvällstur sparar inte på frenesin i sin gärning. Full gas. Inget mindre räknas. Tydligen. När ekipaget passerar framför min boning är farten hög. Mycket hög. Mortalt hög. Ljudnivån likaså. Vad skådar då mitt öga? Inte nog med att personen i fråga utsätter sig själv och sin omgivning för direkt dödlig fara. Framför personen, som jag tyvärr får anta är en hane, sitter ett barn. Jag undrar stilla varför föraren har hjälm.

Jag blir svag i kroppen. Jag kan inte prata. Min hjärna svara inte på anrop. Jag blir rädd för människan.