Skrämmande iver

När jag träffat rätt.
Vad jag tror. Vill jag allt direkt.
Nästan iallafall. Som nu.

Tur jag har en vän som
manar mig till lugn och sans.
Skräms inte med din iver.
Säger hon och har rätt.

---------------
Om du läser det här
så räds inte.
---------------


:::

Att tänka är bra men känna är bättre

Tänkte på en sak efter en kväll i synnerligen trevligt sällskap.
Tänkte på att jag ibland tänker för mycket och känner för lite.
Jag tänkte sluta med det. Tänkte jag.
Men varför tänkte jag det och inte bara kände det?
Det är möjligt att känna utan att tänka.
Kallas visst intuition.
Tänkte jag och fastnade igen.
Från och med nu skall jag känna mer och oftare.



.

Ångrad ånger

Idag ångrade jag att jag ångrade mig och inte gjorde det
jag hade tänkt för jag tänkte för mycket och ångrade mig
för sent så tåget åkte och sen var tillfället borta.

Tänk hur det kan gå när instinkten tänks bort.
Hur det annars hade gått får jag aldrig veta.

En vän har lämnat oss

Vännen somnade sakta in igår vid endast 25 års ålder. Jag trodde inte att saknaden skulle kännas så stor som den faktiskt gör. Vännen har betytt mycket för mig ända sedan första gången vi träffades 1986. Även om vi inte träffats på mycket länge fanns vännen alltid där som en påminnelse om livets fröjder och starka upplevelser. Vi upplevde mycket tillsammans. Svart damm i näsa, ögon och öron. Vinflaskan vid tornet. Fladdret i byxbenen av brummande bas. Svetten längs ryggen i vild dans. Euforin i stundens fullständiga närvaro. Nätternas kalla dis över ängarna kring tältet. Vännerna jag mött som glömts och återuppstått. Maten vi ätit och allt vi druckit. Skratten och leendena i tältet i morgonens fagra obarmhärtiga bakrus. Hemfärdernas trötta blekhet.

Tack Hultsfredsfestivalen för alla minnen jag fick med dig och förlåt att jag inte fanns där i livets slut.

Några oförglömliga akter:
The Triffids
The Jesus and Mary Chains
Reeperbahn
Blue for two
Hunters & Collectors
Traste Lindéns Kvintett
Union Carbide Production
MA Numminen
William
Docenterna



.

Altansjukan

Jag har tänkt på en sak ett längre tag och idag talade de om det på radion.
Svenskarnas i det närmaste sjukliga begär till tryckimpregnerat virke och då sammanfogat
till altaner av storlek som gränsar till det vulgära. Var tog måttan och proportioner vägen?

Sjukdomen kallar jag altaniensis vulgaris.



.

Paus del 2

Vissa saker varar
längre än andra.
Vissa slutar inte.
Andra saker tar paus.

Vi tar paus.
Kanske för alltid.
Om så är jag tacksam
för den stunden som blev fastän den
inte kom nära.
Men nära nog för tankar
som stannar och rör
om.


.

En vän

Jag har en ganska ny vän i mitt liv.
Inte hjärtevän i kärlekens bemärkelse.
Men en hjärtevän likafullt.

Hennes liv är just nu drabbat av sorg.
I flera bemärkelser.

Jag tänker på henne ofta och ser hur ofarligt
mitt eget liv är.

Livet måste vårdas varje dag.
Likaså hjärtat.
Glöm inte det.
Någonsin.


.