Varför? Varför? Varför tror jag att jag en endaste liten enstaka gång kan skruva med bilen utan att drabbas av seriös ilska och blodvite? Jag anser mig vara en skapligt normalhändig man i mina bästa år med en del erfarenheter i bagaget som gör att jag kan ta mig för med diverse praktiska bestyr utan att det går åt skogen. Men när det gäller bilen gäller inte detta. Det vilar en förbannelse över denna best med fyra hjul.
Ikväll var det dags igen. Jag skulle byta en liten futtig detalj som jag tänkte skulle gå ganska snabbt (har gjort det förut). Men ack vad jag bedrog mig. Det tog 45 minuter och ett plåster på vänster pekfinger. Att jag aldrig lär mig.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Kärlek börjar med bråk och slutar med...
...ett plåster på vänster pekfinger?
Hm, låter som tysk hårdporr, men vad vet jag, vad vet jag.
Skicka en kommentar