En botlig romantiker...

...lyssnar inte på den här:
En vacker sång.



:::...

Vill

fast vet inte
alls vad
eller om
längre



:::...

Hörvärt

Falla fritt gör vi alla
emellanåt

Melissa Horn vet att besjunga det fria fallet  


:::...

Läsbart och värt

Den här bloggen är rolig. På riktigt.
Ja inte min blog alltså.

Utan den här (ja men klicka här då)


::::..

Tankar tystnad

Oftast är tystnad skönt och helande
Ibland är det en förbannelse
När de mörka tankarna hinner ikapp
är tystnaden ond i själen
Då skyler musiken vackert
och helar tankarna
igen
en stund...




:::

Ett gott skratt har tystnat

Igår tystnade ännu ett av de gamla goda skratten.
Martin Ljung slutade skratta för alltid.
Sverige har mist ytterligare en skojande humanist.

Hoppas att han får skoja dit han nu vandrat.




:::

Irriterande irritation

Jag har hela dagen gått omkring i ett odefinierat onödigt irritationstillstånd.
Minsta motstånd har fått mig att nära nog brista i tålamod. Ibland brista.
Ont i handen. Stackars skrivbord.
Sen kom jag på anledningen.
Fullmåne.
Jävla måne.






:::

Tala i vågor

Igår var jag inbjuden att tala i radio.
Inte ensam dock utan i sällskap av företrädare
för övriga partier i kommunen.


Det gick fint. Det var roligt att prata i radio.
Några tyckte till och med att jag var den mest hörvärda.
Har jag hört.


Då blev jag glad.
:-)


Du kanske vill lyssna själv?
Klicka här för att komma till programmet.




:::

Ont i huvudet

Ibland hör jag saker som får mig att undra hur det står 
till med den mentala kapaciteten hos vissa individer.
Igår kväll hörde jag en företrädare för ett svenskt parti
tala på TV.


Jag inte bara tvivlade på dennes mentala status.
Jag fick ont i huvudet också.
Och i magen.




Sverigedemokr.......
Nej jag kan inte skriva det ens utan att få ont i fingrarna.




:::

En sorglighet i vardagen.

Ibland blir jag påmind om livets korthet och plötslighet.
Min granne den gamle mannen packar ihop sitt liv.
Efter ett långt liv med hårt arbete drabbades han på livets höst
av en stroke som långsamt fått honom att tappa lusten att leva.
Hemmets vrå kommer nu att flyttas till ett äldreboende.
Han kommer inte tillbaka hit igen.


Det kommer att bli litet hål i vardagen utan Börje på andra sidan gatan.








:::

Valupprörelse

I lördags stod vi och delade ut valmaterial utanför min lokala mataffär.

Många kom och många fick papper att läsa.

Men en man kräktes över oss. Verbalt som tur var fast ändå obehagligt.

Han undrade hur i hela h-vete vi kunde förespråka avveckling av kärnkraften.

Jag förklarade sakligt argumenten. Mottagligheten var noll och intet. Hans mottagare var avstängd.

Eller kanske snarare avvecklad.

Min hjärna höll på att börja koka och ordet idiot flög ut genom min mun. Inte som tur var.

Yttrandefriheten och åsikts dito skall försvaras. Så även nu.

Men han har fel.

Så är det bara. Basta.

:::

En känslig helg i grönt

Helgen vecka 36:
- Gröna budskap till mer eller mindre välvilliga mottagare.
- Skönt bra känslig komedi i biomörker med känsligt sällskap.
- Skön grön utflykt till skön grön trädgård i skönt känsligt vackert sällskap.
- Grön partiell allmän tapetsering för ökad grön medvetenhet och valmöjlighet.

-----------
Tack E för att du finns och vill vara sällskap.
-----------

God natt.



:::

Förnuft och känsla

Tänker tänka mindre
och känna mer
för känns det mer
tänker jag inte
tänka efter
Bara känna




:::

Skrämmande iver

När jag träffat rätt.
Vad jag tror. Vill jag allt direkt.
Nästan iallafall. Som nu.

Tur jag har en vän som
manar mig till lugn och sans.
Skräms inte med din iver.
Säger hon och har rätt.

---------------
Om du läser det här
så räds inte.
---------------


:::

Att tänka är bra men känna är bättre

Tänkte på en sak efter en kväll i synnerligen trevligt sällskap.
Tänkte på att jag ibland tänker för mycket och känner för lite.
Jag tänkte sluta med det. Tänkte jag.
Men varför tänkte jag det och inte bara kände det?
Det är möjligt att känna utan att tänka.
Kallas visst intuition.
Tänkte jag och fastnade igen.
Från och med nu skall jag känna mer och oftare.



.

Ångrad ånger

Idag ångrade jag att jag ångrade mig och inte gjorde det
jag hade tänkt för jag tänkte för mycket och ångrade mig
för sent så tåget åkte och sen var tillfället borta.

Tänk hur det kan gå när instinkten tänks bort.
Hur det annars hade gått får jag aldrig veta.

En vän har lämnat oss

Vännen somnade sakta in igår vid endast 25 års ålder. Jag trodde inte att saknaden skulle kännas så stor som den faktiskt gör. Vännen har betytt mycket för mig ända sedan första gången vi träffades 1986. Även om vi inte träffats på mycket länge fanns vännen alltid där som en påminnelse om livets fröjder och starka upplevelser. Vi upplevde mycket tillsammans. Svart damm i näsa, ögon och öron. Vinflaskan vid tornet. Fladdret i byxbenen av brummande bas. Svetten längs ryggen i vild dans. Euforin i stundens fullständiga närvaro. Nätternas kalla dis över ängarna kring tältet. Vännerna jag mött som glömts och återuppstått. Maten vi ätit och allt vi druckit. Skratten och leendena i tältet i morgonens fagra obarmhärtiga bakrus. Hemfärdernas trötta blekhet.

Tack Hultsfredsfestivalen för alla minnen jag fick med dig och förlåt att jag inte fanns där i livets slut.

Några oförglömliga akter:
The Triffids
The Jesus and Mary Chains
Reeperbahn
Blue for two
Hunters & Collectors
Traste Lindéns Kvintett
Union Carbide Production
MA Numminen
William
Docenterna



.

Altansjukan

Jag har tänkt på en sak ett längre tag och idag talade de om det på radion.
Svenskarnas i det närmaste sjukliga begär till tryckimpregnerat virke och då sammanfogat
till altaner av storlek som gränsar till det vulgära. Var tog måttan och proportioner vägen?

Sjukdomen kallar jag altaniensis vulgaris.



.

Paus del 2

Vissa saker varar
längre än andra.
Vissa slutar inte.
Andra saker tar paus.

Vi tar paus.
Kanske för alltid.
Om så är jag tacksam
för den stunden som blev fastän den
inte kom nära.
Men nära nog för tankar
som stannar och rör
om.


.

En vän

Jag har en ganska ny vän i mitt liv.
Inte hjärtevän i kärlekens bemärkelse.
Men en hjärtevän likafullt.

Hennes liv är just nu drabbat av sorg.
I flera bemärkelser.

Jag tänker på henne ofta och ser hur ofarligt
mitt eget liv är.

Livet måste vårdas varje dag.
Likaså hjärtat.
Glöm inte det.
Någonsin.


.

En vårjacka

Förra året hittade jag en jacka.

Som jag inte köpte.

Då.

Sen ångrade jag mig 

men då var den borta.

Men idag fanns den där igen!

Nu till halva priset.

50:-

Det var meningen att den skulle bli min.

.

Hjärtat

Jag trodde jag var på väg.
Men vi kom fram till något annat.
Just nu.
Iallafall.

Men man vet aldrig vad
som väntar...



:

Istället för choklad eller blommor

Nutida ooro

Nyss hörde jag sonen ropa:
Jag brinner, jag brinner.

Hade vi varit familj för tjugo år sedan hade jag blivit rädd och rusat in med brandsläckaren.
Nu vet jag annat och undrar vilket spel han spelar.
Bra eller dåligt?

Tja, därom undrar jag intet.


.

Iskallt tips

När det är riktigt kallt ute.
Som nu.
Kan man blåsa såpbubblor som fryser till små isbubblor.

Testa själv!



.

Kallt besök

När det är kallt ute får jag besök.
Av Morbus Raynaud.

Besöken yttrar sig som okänsel i fingrar och tår.


Får du också besök?



.

Rädslans tyranner

Varför är vi så rädda för vargen?
Kan det vara så enkelt att det är den predator som är oss närmast i näringskedjan och därför utgör ett hot mot vår ställning som envåldshärskare och alltets domare?

Kan det vara så att vi inte vill ha konkurrens om villkoren att visats i den natur som vi gjort mycket för att fjärma oss ifrån med städer och andra samhällsbyggnationer? Hade vi levt närmare naturen i samklang hade vi antagligen haft en annan inställning till vargen. Kanske med mer av förståelse för naturens villkor och balans.

Nu ser vi vargen som ett hot mot vår frihet att röra oss i skog och mark.

Jag ser människan som det stora hotet mot fri rörlighet i naturen.



.