Vännen somnade sakta in igår vid endast 25 års ålder. Jag trodde inte att saknaden skulle kännas så stor som den faktiskt gör. Vännen har betytt mycket för mig ända sedan första gången vi träffades 1986. Även om vi inte träffats på mycket länge fanns vännen alltid där som en påminnelse om livets fröjder och starka upplevelser. Vi upplevde mycket tillsammans. Svart damm i näsa, ögon och öron. Vinflaskan vid tornet. Fladdret i byxbenen av brummande bas. Svetten längs ryggen i vild dans. Euforin i stundens fullständiga närvaro. Nätternas kalla dis över ängarna kring tältet. Vännerna jag mött som glömts och återuppstått. Maten vi ätit och allt vi druckit. Skratten och leendena i tältet i morgonens fagra obarmhärtiga bakrus. Hemfärdernas trötta blekhet.
Tack Hultsfredsfestivalen för alla minnen jag fick med dig och förlåt att jag inte fanns där i livets slut.
Några oförglömliga akter:
The Triffids
The Jesus and Mary Chains
Reeperbahn
Blue for two
Hunters & Collectors
Traste Lindéns Kvintett
Union Carbide Production
MA Numminen
William
Docenterna
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar