Jag erkänner.
Utan omsvep.
Jag stavar.
Fysiskt.
På rak enkel svenska:
Jag har skaffat gå-stavar. Löjligt? Inte alls. Fånigt? Nix. Tramsigt? Nej. Jobbigt? Ja.
Den första fasen var att erkänna inför mig själv att stavar var något för mig.
När jag väl kravlat mig över denna fas skred jag för två veckor sedan till handling.
Där tog det stopp. I två veckor. Nu har jag dem. Nu har jag blivit av med stavgångsoskulden.
Det var faktiskt skönt. I och för sig begicks den i skydd av mörker. Men ändå.
Fortsättning följer.
.
måndag 7 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar