Oviljat vetande

Det blev som vi egentligen
visste från början men ändå
låtsades som om det inte fanns.
På låtsas var allt
underbarare än på
längre än länge
Kanske därför.
Verkligheten kom
ifatt och strödde
realistgrus i den
skimmervackra
overkligheten.

Glädjen över det fina vi visade
varandra är större än sorgen över
saknaden efter det oblivna.
Men förnuft och känsla
bråkar ändå i mig.

Du fina finns kvar.
Tack.



::::....