hemåtvänd

Vaknade någon kilometer från hemstationen.
Inte där jag ville vakna. 
Där drömmen var.
Dit den tog mig.

Cyklade hemåt på frostglimrande väg.
Cykelvägen. 
Över älven. 
Där lurisen är illa lurig och lömsk. 
Under månbebishimmel där de skiner med sig över oss.
De glömde viska att is är lurigt. 
Nej förresten.
De viskade och jag hörde.
Isen var snabbare än mig. 
For omkull i vacker krumbukt med trasselben och långsam hast 
glidande halkigt längs svarta.
Vände mig rörligt så fallet togs av väska och arm.
Inget slogs.
Inget trasades.
Inget tappades.
Jo.
En sak for och vreds.
Cykelkorgen.
Den är något skev nu.

Cyklade försiktigt vidare och något hundra meter hemifrån. 
Rådjur. 
Skutt över vägen.
Inte i min väg. 
Men synligt nära. 
10 meter.
Hinden viskade.
Om livets skörhet.

Ta hand om dig.



::::....