mellan mat och disk

I det tysta köket mellan mat och disk sitter jag med de svaga ljuden av barnen i sina rum. Deras liv. På väg bort ut ur mitt. Så som det ska. Dit ut till sitt i olika världar. Deras världar. Som det ska vara. Nyss var de allt jag visste om livet. Utan dem inget liv. Strax är det mitt liv igen. Det kan skrämma. Och vara vackert glänsande att se. Mest att de vandrar ut. Fast på helt olika ben.
Ett par på egna. Ett par kommer alltid behöva andra. Det tynger. Det gör andningen svår ibland. Tårar. Orättvist. Att dessa ben inte helt kommer bära livet åt henne.
De ben som är hans, han som står på egna helt, kommer också få bära hennes liv i någon mån sen. Längre fram. När mina inte bär vare sig mig eller någon. Det finns förstås ett par ben till men även de kommer vika sig för tiden. Men dit är det långt än. Hoppas jag.
I det tysta köket mellan mat och disk. Här sitter jag med tankarna och tiden mellan mat och disk.
Och resten av livet.
Nu ska jag diska.


::::....